Webbinarier och föreläsningar

Samma föreläsning hölls vid två tillfällen, ett för kliniker och yrkesverksamma och ett för dig med ADHD, anhöriga och andra intresserade. Välj den version som passar dig.

• Medicinering ska vara en del av ett paket, inte hela behandlingen. Den stora MTA-studien visade att kombinationen läkemedel och beteendeinriktade insatser gav bäst resultat, och det är grunden för att riktlinjerna förordar multimodal behandling.
• Samsjuklighet är regel snarare än undantag, och det bör styra både utredning och uppföljning.
• Autism är inget hinder för ADHD-medicinering. En svensk studie på över 300 barn visade likartad effekt och biverkningsprofil med och utan autism.
• Val av preparat styrs av effekt, duration och biverkningsprofil, och dosen titreras individuellt. Två av preparaten har full effekt först efter en till tre månader.
• Uppföljningen är själva säkerhetsmekanismen. Svenska registerstudier visar minskad risk för bland annat skolsvårigheter, olyckshändelser och missbruk vid behandlad ADHD.

Sammanfattning av föreläsningen

• Elever som ofta stör blir tillsagda i 46 procent av tillfällena, mot 16 procent för övriga elever, och fortsätter efter tillsägelsen i 74 procent av fallen mot 1 procent. Sammantaget ungefär 18 gånger mer negativ uppmärksamhet under en skoldag.
• Att bryta den obalansen är den enskilt mest verksamma komponenten i skolinsatser.
• Validering i tre steg, lyssna, spegla tillbaka och först därefter bekräfta känslan, är det mest effektiva sättet att hjälpa en elev att reglera starka känslor. Effekten går att mäta även fysiologiskt.
• Lågaffektivt bemötande handlar om mimik, rörelser och röstläge, inte om att sluta sätta gränser.
• Skolan sänker oftare kraven än ger eleven verktyg. Nyare forskning talar för att det senare ger mer, särskilt när insatsen anpassas efter den enskilda eleven.

Sammanfattning av föreläsningen

• Vilka glasögon en förälder har avgör vad som går att förändra. Ser man utbrottet som orsakat av barnets diagnos blir man blind för omständigheterna runt omkring.
• Diagnosen hjälper omgivningen att sluta tolka beteendet som illvilja, men kan samtidigt förstärka bilden av att inget går att påverka.
• Information om diagnosen räcker inte. Insatser som till stor del består av psykoedukation fungerar sämre än insatser som ger konkreta verktyg.
• Validering av känslor är grundverktyget. För barn med ADHD eller autism, som har svårare att reglera känslor på egen hand, blir omgivningens bekräftelse extra avgörande. Det är också så barnet lär sig att reglera själv.
• Gemensam problemlösning innebär att bekräfta känslorna först, låta barnet komma med förslag och bestämma lösningen tillsammans. Varje konflikt blir då ett tillfälle att lära.